År 2019 stod den internationella bokbranschen still i Frankfurt. Den anrika bokhandelsfesten, som lockar litterära giganter från hela världen, var vittnats till ett märkligt men fantastiskt fenomen: Quiyaam Eslami, en iransk författare vars verk tidigare varit relativt okända utanför Iran, hade blivit den första iraniern att vinna det prestigefyllda priset “Peace Prize” under mässan.
Eslami är känd för sin unik blandning av magisk realism och politisk kommentar. Hans romaner, som ofta utspelar sig i Irans vibrerade kulturlandskap, berör komplexiteten i den moderna iranska identiteten, samtidigt som de skildrar den grymma verkligheten av krig, förtryck och social orättvisa.
Vinsten av “Peace Prize” var en milstolpe för Eslami och för iransk litteratur i allmänhet. Plötsligt stod Eslamis verk i centrum för uppmärksamheten, översatta till ett flertal språk och lästa av ett bredare publik än någonsin tidigare. Vinsten hade dock inte varit utan kontrovers.
Vissa kritiker ansåg att Eslami hade vunnit priset på grund av politiska motiv, hävdade att hans verk var “för öppet kritiska” mot den iranska regimen och att juryn hade givit efter för ett “politiskt spel”. Andra hävdar att Eslamis seger var en välförtjänt erkännelse för hans litterära briljans, oberoende av hans politiska ställning.
Oavsett vad man tycker om Eslamis politiska åsikter är det uppenbart att han har haft ett djupt inflytande på den globala litteraturvärlden.
Hans roman “Stad utan Skuggor” – en fantastiskt berättelse om en stad där människors skuggor försvinner under mystiska omständigheter – blev en internationell bestseller efter hans seger i Frankfurt. Romanen, som innehåller flera symboler för förtryck och frihetssökanden, resonerade starkt med läsare runt om i världen.
Eslami och den Iranska Rösten
Denna kontrovers kring Eslamis pris illustrerar en större debatt inom litteraturen: Hur mycket politisk påverkan ska en författare tillåtas ha? Kan konst vara fri från politik?
Frågan är komplex och har ingen enkel lösning. Men Eslamis fall visar att litteratur kan vara ett kraftfullt verktyg för att uttrycka politiska åsikter och skapa samtal om viktiga sociala frågor. Det kan också fungera som en bro mellan kulturer, introducerar nya perspektiv och bryter ner barriärer.
Eslami är inte den första iranska författaren som har haft ett betydande inflytande på den globala litteraturvärlden. Den berömde poeten Rumi, vars verk fortfarande läses av miljoner runt om i världen, och författaren Sadeq Hedayat, vars dystopiska roman “The Blind Owl” betraktas som en klassiker inom iransk litteratur, är bara två exempel.
Eslamis framgång i Frankfurt var dock unik på många sätt. Han representerade en ny generation iranska författare, utbildade och uppvuxna under den islamska revolutionen 1979. Dessa författare, som Eslami, bär med sig erfarenheter av krig, ekonomisk osäkerhet och politisk repression.
De skriver ofta om dessa teman, men gör det på ett nytt och fräscht sätt, kombinerar traditionell iransk storytelling med moderna litterära tekniker.
En blick in i framtiden: Quiyaam Eslamis litterära arv
Det är för tidigt att säga hur Eslamis verk kommer att påverka den globala litteraturen på lång sikt. Men hans seger i Frankfurt var utan tvekan ett viktigt ögonblick, inte bara för honom själv utan också för iransk kultur och litteratur.
Eslami har öppnat dörren för andra iranska röster, som nu kan nå ut till en bredare publik och dela sina berättelser med världen. Hans verk fortsätter att läsas och analyseras av litteraturkritiker och akademiska institutioner globalt.
Det är sannolikt att Eslamis böcker kommer att översättas till fler språk och adapteras till film och teater, vilket ytterligare ökar hans påverkan och gör honom till en ikon för iransk litteratur i den moderna världen.